Att lyckas

I söndags skulle jag upp till bevis! Visserligen mest för mig själv, men ändå var det otroligt pirrigt och förväntansfullt.

Sedan i mitten på augusti har tisdagar inneburit intervallträning med City Runners. Från att knappt ha orkat springa TILL stället där intervallerna ska äga rum, till att känna flyt och att jag har mer att ge, så var ju förväntningarna (och förhoppningarna) inför Hässelbyloppet stora!
Skulle jag verkligen orka hela vägen? Skulle jag våga tro på en tid under timmen? Skulle jag kunna disponera loppet rätt? Hade jag förberett mig på rätt sätt?
Alltså, det var ju inget maratonlopp direkt men 10km är ändå 10km. Särskilt när de senaste meriterna är typ tio år gamla. Rätt mycket har hänt (och inte hänt!) på tio år!

En klok löpare sa att ”allt du stoppar i dig dagen före kommer att ge dig den energin du använder under loppet”! Så jag åt ordentligt med frukost, lunch och middag i lördags. Lite godis slank ner, jag erkänner, och massor med vatten bäljade jag i mig.
Frukosten i söndags var välkomponerad både tidsmässigt och innehållsmässigt.

Klockan 12.50 stod jag i startfållan. Lite uppvärmningen till tonerna av ‘unts unts’ ur högtalarna. Snart dax för start!
13.00 och *pang* – off we went!
Jag hade bestämt mig för att inte låta mig ryckas med i nåt übertempo utan verkligen försöka lyssna på min egen pulsklocka.
Ganska snart hade vi passerat 1km och jag tittade på klockan för första gången. 13.07. Hmm…milen under timmen innebär ett kilometer-tempo på 6min/km. Det hade jag aldrig sprungit förut. Kanske var det dax att öka? Redan nu?
Längs med hela banan så gick tankarna ”en km i taget, bara en km till” för att mota bort elaka funderingar.

Banan var flack och ”enkel” enligt arrangörerna.
Jag klockade varje kilometer på följande minuter:
1km 13.07
2km 13.12
3km 13.18
Nu kändes det bra. Rätt tempo för att klara 60min.
4km 13.25
Åh nej, jag hade sackat efter.
5km 13.31
6km 13.37
7km 13.43
8km 13.49
Hmm, tempot hade blivit bättre men jag låg fortfarande en minut efter i ”schemat”.
Med två km kvar och 11 min kvar av timmen så behövde jag lägga på ett kol kände jag.
9km 13.55
FAN, var det kört nu?
Eldade på ordentligt sista kilometern och inne på upploppet stod flera City Runners och hejade!!
Målklockan stod på 14.00.13 när jag fick syn på den och jag kutade allt vad benen höll!
Väl i mål var jag väldigt nöjd men liiite lite irriterad över att klockan passerat 60 minuter…. Typiskt!

På väg till kanelbullen och bananen plingade det till i mobilen och ett sms från ”resultatservice” kom.

Sluttid: 59.56!!!!!!!

Hurra!!! Jag hade klarat det!! Jag hade ju passerat riktiga startlinjen ett par sekunder efter att startskottet gått och min klocka gick var nog inte helt i synk med startmannens…!

Fy sjutton vad skönt det kändes!

Det kallar jag ”att lyckas”. Hårt slit som ger resultat! Och kul är det oxå. Både slitet och resultatet!

Tack City Runners för bästa tisdagarna!